ur boken Rapport från mitt hjärta!

                                       ATT VARA LITEN
Det fanns en tid då faktiskt det fanns saker att se. Att upptäcka, Att fantisera över. Då dom vuxna såg myggorna som kärleks lösa och äckliga småkryp, Viste jag bättre. Jag såg myggorna stålde upp till dans i ljuset av utelamporna. Hur de bjöd upp varandra och dansade tills de var tvyngna att gå till jobbet. Därför dödade jag inte en enda mygga när jag var liten.
Jag förstog inte varför folk inte såg sniglarna för vad de egentligen var. Vem som helst kunnde ju se att det var spioner för utomjordlingar. De kröpp så sakta fram för att höra allt människorna sade. Jag hade läst i en bok att slem var för utomjodingar. Sniglar var om något slemiga. Jag brukade drömma om jättesniglar och jag var jätte rädd hela tiden för jag viste att sniglarna fanns överallt. Fåglarna var förtrollande prinsar och prinsessor. Därför ville jag ha en fågel. Jag skulle lösa mysteriet och få massor av prinsar och prinsessor till vänner. Alla sa att älgen var skogens konung, men så kunnde det inte vara. Bara för att han hade en stor krona betydde det inte att han var kung.
Alla borde ju ha vetat att det var SPINDELN som var skogenskung. För vem klarar av att spina ett sånt fint nät utom spindeln? Det fanns ju hur många djur som häls som hade krona. Jag grät varje gång någon dödade en spindel dels för att en kung hade för svunit och dels för att det skulle regna nästa dag.
Jag stannade uppe jätte länge på nätterna för att se myggorna dansa, istället ville de åt mitt blod, fåglarna försvan, sniglarna hade krymt i storlek. Jag såg nästan aldrig några spindlar nu mera. En kung hade flytt landet. Jag blev vuxen.